Döden är en del av livet
Vi ska alla den vägen vandra och även om det inte känns så just för tillfället så vet jag om att även jag kommer att dö till slut. Det är en naturlig del av vårt liv och kanske ett av de största skälen till att vi ska göra vårt bästa för att ta tillvara på varje dag. Ibland blir man påmind om döden och senast för mig var när en äldre släkting i Vänersborg gick bort. Det gick fort, hon somnade på kvällen och när hennes man vaknade på morgonen trodde han att hon fortfarande sov. Han sa att hon såg så rofylld och vacker ut. Jag är glad för att hon fick dö hemma, i sällskap av någon som älskade henne djupt.
Jag hjälpte till med begravningsplanerna
Vi visste alla att hon önskade en begravning i kyrkan. Det finns ganska många kyrkor i Vänersborg, vilket du kan se på en sida som jämför dem här. Det blev till slut Vänersnäs kyrka både för att den är vackrast enligt oss och för att hon själv hade kopplingar dit. Minnesstunden efteråt hade vi hemma hos dem själva där hennes man hade tagit fram ett fint fotografi av henne. Bilden var tagen i hennes ungdom och man såg direkt varför han en gång i tiden hade blivit så förälskad. Det blev ett fint farväl och jag kommer minnas det länge. En sån påminnelse om min egen dödlighet är något jag finner positivt. Att få dö stilla är något jag önskar alla.
Andra inlägg
Man ska ha höga krav på sin tillvaro; leva sitt liv till max. Men att kunna finna glädje i det lilla; i sakerna man lätt tar för givna, det är först då man faktiskt kan bli lycklig. Sträva uppåt men ta dig tid att njuta av utsikten längs vägen.
Man är sin egen lyckas smed, som ordspråket påpekar så förträffligt.
Prenumerera gärna på mitt nyhetsbrev:
Gilla mig på Facebook:
